Att tillbringa en period vid ett utländskt universitet innebär, i alla fall för mig, ständiga reflektioner kring skillnader och likheter med min hemmainstitution. Under den gångna höstterminen har jag varit gästlärare vid Ohio State University (OSU) i Columbus som en del av Teaching Sabbatical-programmet finansierat av STINT. Det har varit intressant att se hur många av de utmaningar vi brottas med i Sverige går igen i det amerikanska universitetssystemet. Hur skapas det en god pedagogisk situation på kurser med över hundra studenter? Hur hanteras en situation där det finns stora skillnader både i förkunskaper och ambition hos studenterna? Vilka är de bästa sätten att knyta undervisningen till pågående forskning vid institutionen i allmänhet och den undervisande lärarens forskning i synnerhet? Det finns alltså stora likheter i de utmaningar som universitetslärare ställs inför men också hur dessa diskuteras och i de sätt universitetslärare på olika sätt försöker hantera dem. Det jag tänkte ta upp här handlar dock om ett sätt att arbeta inom medie- och kommunikationsvetenskap som jag inte stött på i svensk kontext. Åtminstone på det systematiska sätt som det genomförs på School of Communications vid OSU. Det handlar om det utpräglat kvantitativa upplägget på examinationerna och systemet för studenters deltagande i forskningen som går under namnet Communication Research Experience (C-REP).

Continue reading →