{"id":1881,"date":"2018-09-18T05:44:37","date_gmt":"2018-09-18T05:44:37","guid":{"rendered":"http:\/\/arkiv.mediekom.se\/?p=1881"},"modified":"2018-09-18T05:45:18","modified_gmt":"2018-09-18T05:45:18","slug":"hur-ska-vi-forsta-mediernas-relation-till-den-vaxande-hogerpopulismen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/?p=1881","title":{"rendered":"Hur ska vi f\u00f6rst\u00e5 mediernas relation till den v\u00e4xande h\u00f6gerpopulismen?"},"content":{"rendered":"\n

Av Fredrik Stiernstedt, S\u00f6dert\u00f6rn H\u00f6gskola<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 \u00e4r valet \u00f6ver och \u00e4ven om den etablerade svenska offentligheten drar en l\u00e4ttnadens suck \u00f6ver Sverigedemokraternas relativt blygsamma \u00f6kning \u2013 j\u00e4mf\u00f6rt med vissa av de mest entusiastiska f\u00f6rhandsprognoserna \u2013 st\u00e5r det klart att h\u00f6gerpopulismen var valets verkliga vinnare.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Ett par dagar innan valet publicerades en nyhet som med st\u00f6rsta sannolikhet gick m\u00e5nga f\u00f6rbi. Kv\u00e4llstidningen Aftonbladet slog visserligen upp den ganska stort, men i m\u00e5nga andra medier blev det bara en notis: andelen op\u00e5litliga nyheter som delades i Sverige under valkampanjen var h\u00f6gre \u00e4n i alla andra j\u00e4mf\u00f6rbara europeiska l\u00e4nder som g\u00e5tt till val under de senaste \u00e5ren. Studien som genomf\u00f6rts vid Oxford Internet Institute byggde p\u00e5 en analys av 274 000 tweets med hashtaggar relaterade till politik eller till valet under perioden mellan den \u00e5ttonde till den sjuttonde augusti. Hela 22% av dessa kunde kategoriseras som \u201dskr\u00e4pnyheter\u201d och tre sajter stod bakom 86% av detta inneh\u00e5ll, dessa tre var f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande de h\u00f6gerpopulistiska\u00a0Samh\u00e4llsnytt<\/em>,\u00a0Nyheter idag<\/em>och\u00a0Fria Tider<\/em>.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6gerpopulismen \u00e4r p\u00e5 frammarsch inte bara \u00f6ver hela Europa, utan i stora delar av v\u00e4rlden. Som flera medieforskare pekat p\u00e5 \u00e4r dessa framg\u00e5ngar p\u00e5 olika s\u00e4tt t\u00e4tt sammankopplade med mediala framg\u00e5ngar och sker i en slags ohelig allians med medier, b\u00e5de \u201dtraditionella\u201d massmedier som TV, radio och tidningar och digitala n\u00e4tverksmedier. Gianpetro Mazzoleni (2008) har till exempel understrukit hur alla populistiska framg\u00e5ngar bygger ett samband mellan vad han kallar \u201dmedia\u2010originated dynamics\u201d \u00e5 ena sidan och uppkomsten av st\u00e4mningar som g\u00f6der populism, och s\u00e5 sm\u00e5ningom av populistiska r\u00f6relser \u00e5 den andra. Den amerikanska forskaren Ruth Wodak (2013) har vidare pekat p\u00e5 hur populistiska partier \u00e4r beroende av \u2013 och gynnas av \u2013 de mediala \u201dperformance strategies\u201d som g\u00e4ller i moderna demokratier. Det finns f\u00f6rst\u00e5s risker med att \u00f6verbetona sambandet mellan mediernas logik och funktionss\u00e4tt och h\u00f6gerpopulismen framv\u00e4xt. Andra viktiga f\u00f6rklaringsmodeller, s\u00e5som upplevelser av alienation i relation till samh\u00e4llets institutioner, \u00f6kade ekonomiska klyftor och fr\u00e4mlingsfientliga st\u00e4mningar kan riskera att underbetonas. Men onekligen \u00e4r mediernas logik, samt populistiska r\u00f6relsers skickliga anv\u00e4ndande av de plattformar som medierna erbjuder en variabel som \u00e4r sv\u00e5r att bortse fr\u00e5n f\u00f6r den som vill f\u00f6rst\u00e5 h\u00f6gerpopulismens framv\u00e4xt och utveckling.<\/p>\n\n\n\n

Hur ska vi d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 mediernas relationer till den v\u00e4xande h\u00f6gerpopulismen? Des Freedman (2018) argumenterar i en nyligen publicerad artikel f\u00f6r att h\u00f6gerpopulismen \u00e4r att betrakta som ett \u201dmedia policy failure\u201d. Freedman flyttar s\u00e5ledes perspektivet fr\u00e5n mediernas inneh\u00e5ll och de s\u00e4tt p\u00e5 var de anv\u00e4nds, till dess strukturella villkor: det s\u00e4tt varp\u00e5 politiska beslut format deras funktionss\u00e4tt. Den marknadsliberala doktrin som under de senaste decennierna f\u00e5tt allt starkare genomslag p\u00e5 medieregleringens omr\u00e5de, ser Freedman som den huvudsakliga kraften bakom ett s\u00e5dant \u201dpolicymisslyckande\u201d. Han pekar s\u00e4rskilt p\u00e5 fyra tendenser, vilka han menar \u00e4r globala, men med olika starkt genomslag i olika delar av v\u00e4rlden. Dessa fyra tendenser bidrar i olika grad och p\u00e5 lite olika s\u00e4tt till att skapa en milj\u00f6 och grogrund i vilken h\u00f6gerpopulistiska krafter kan frodas. F\u00f6r det f\u00f6rsta har medieregleringen misslyckats med att hantera tendensen till \u00e4garkoncentration, som historiskt sett varit en viktig uppgift p\u00e5 detta policyomr\u00e5de. \u201dAvregleringar\u201d av marknader och nedmonteringen av t.ex. antitrustlagar har tv\u00e4rtom f\u00f6rst\u00e4rkt de skalekonomiska tendenser till \u00e4garkoncentration som finns som en dynamik i mediebranschen. Det h\u00e4r kan leda till att ett f\u00e5tal personer f\u00e5r (f\u00f6r) stor makt \u00f6ver medierna, och Freedman varnar f\u00f6r \u201dthe rise of demagouges\u201d.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Det andra misslyckandet r\u00f6r teknikf\u00f6retagen. Trots en livlig debatt om deras \u00f6kade betydelse och roll som medief\u00f6retag har man misslyckats med att i regleringsfr\u00e5gor hantera dem som s\u00e5dana. Det har vidare varit sv\u00e5rt att \u00f6verhuvudtaget hantera deras monopolliknande st\u00e4llning och makt p\u00e5 n\u00e5got fruktbart s\u00e4tt och den snabba f\u00f6r\u00e4ndringstakten p\u00e5 detta omr\u00e5de har l\u00e4mnat reglering och policyutveckling p\u00e5 efterk\u00e4lken. \u00c4ven h\u00e4r har man inte velat g\u00f6ra andra policyinterventioner \u00e4n de som r\u00f6rt upphovsr\u00e4ttsliga fr\u00e5gor och konkurrens och d\u00e4rmed misslyckats med att behandla teknikf\u00f6retagen som publicister i regleringsm\u00e4ssiga fr\u00e5gor.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Ett tredje misslyckande r\u00f6r mediernas roll som \u201dtredje statsmakt\u201d. Tv\u00e4rtom, menar Freedman, har olika demokratiska stater i allt h\u00f6gre grad underminerat och attackerat journalister som utf\u00f6rt granskningar som varit misshagliga f\u00f6r makten, och skapat lagstiftning som g\u00f6r det l\u00e4ttare f\u00f6r stater att \u00f6vervaka journalister och sp\u00e5ra k\u00e4llor. Samtidigt har en tilltagande kommersialisering underminerat den professionella journalistiken och \u00f6kat fokus p\u00e5 underh\u00e5llning och samtidigt bidragit till en \u00f6kande klyfta mellan journalister och medborgare, vilket inte minst sp\u00e4tt p\u00e5 det f\u00f6rakt f\u00f6r journalistik och medier som g\u00f6ds i populistiska diskurser. Detta i kombination med den ovan n\u00e4mnda \u00e4garkoncentrationen som lett till att m\u00e5nga lokala medier lagts ner och f\u00f6rsvunnit, har \u00f6kat avst\u00e5ndet mellan befolkningen och mediernas institutioner.<\/p>\n\n\n\n

Slutligen pekar Freedman p\u00e5 misslyckandet med att bibeh\u00e5lla och utveckla oberoende public service-medier. Mot bakgrund av det marknadsliberala paradigm som styrt regleringsutvecklingen p\u00e5 mediernas omr\u00e5de de senaste trettio \u00e5ren har \u00f6verstatliga och statliga organ tv\u00e4rtom arbetat f\u00f6r att f\u00f6rsvaga public-service, genom saker som f\u00f6rhandsgranskningar och public value-tests samt neddragningar av budgetar. Samtidigt, menar Freedman, har public service-f\u00f6retagen misslyckats med att bibeh\u00e5lla sin opartiskhet och folklighet och i alltf\u00f6r h\u00f6g grad blivit en del av ett elitprojekt som syftar till att bibeh\u00e5lla vad han kallar f\u00f6r en \u201destablished liberal consensus\u201d, vilket gjort dem till tacksamma m\u00e5ltavlor f\u00f6r h\u00f6gerpopulistiska r\u00f6relser.<\/p>\n\n\n\n

Om man kan se ett \u201dpolicy failure\u201d som en delf\u00f6rklaring till de h\u00f6gerpopulistiska r\u00f6relsernas framv\u00e4xt s\u00e5 kan man ocks\u00e5 ana ett yrvaket uppvaknande fr\u00e5n Europas politiska elit. I flera l\u00e4nder diskuteras nu insatser f\u00f6r att reglera \u2013 framf\u00f6rallt \u2013 digitala medier och internetf\u00f6retag. Frankrikes president Emmanuel Macron har till exempel annonserat att han vill ge domstolar makten att st\u00e4nga medier som publicerar falska nyheter vid val. Den viktigaste akt\u00f6ren i f\u00f6rs\u00f6ken att (\u00e5ter)reglera (de digitala) medierna \u00e4r dock EU som f\u00f6r tillf\u00e4llet hela 66 olika omr\u00e5den som de arbetar inom bara med reglering av digitala medier och som innefattar saker som \u201dfake news\u201d, \u201dcybersecurity\u201d och \u201ddigital privacy\u201d. Senast i f\u00f6rra veckan tog EU ett steg i riktning mot mer inneh\u00e5llsm\u00e4ssig reglering av digitala medier d\u00e5 Europaparlamentet r\u00f6stade f\u00f6r ett f\u00f6rslag som inneb\u00e4r att sajter tvingas inf\u00f6ra filter f\u00f6r att hindra anv\u00e4ndare fr\u00e5n att l\u00e4gga upp upphovsr\u00e4ttsskyddat material. Den Europeiska kommissionens ordf\u00f6rande, Jean Claude Juncker, har dock \u00f6ppnat f\u00f6r att filtren ska anv\u00e4ndas bredare f\u00f6r att f\u00f6rhandsgranska inneh\u00e5ll som publiceras, t.ex. f\u00f6r att f\u00f6rhindra att \u201dterroristpropaganda\u201d eller \u201dfake news\u201d sprids.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Intressant nog kan man se att argumenten f\u00f6r mer reglering av medierna i Europa inte i f\u00f6rsta hand kommer fr\u00e5n eller f\u00f6ljer den tradition av \u201dsocialt ansvarstagande\u201d som vi i den skandinaviska l\u00e4nderna \u00e4r vana vid. Ist\u00e4llet tycks man se ett n\u00e4rmande mellan s\u00e4kerhetspolitiska och utrikespolitiska diskurser och handelspolitiska m\u00e5l (att gynna Europeiska ekonomiska intressen) i de s\u00e4tt varp\u00e5 EU tar sig an mediepolicyfr\u00e5gor. De mediepolitiska \u201dmisslyckanden\u201d som Des Freedman diskuterar \u00e4r dock bredare och kr\u00e4ver mer av sociala h\u00e4nsynstaganden och det finns \u00e4nnu inget p\u00e5 den europeiska niv\u00e5n som tyder p\u00e5 att man t.ex. vill se ett starkare skydd f\u00f6r mediernas samh\u00e4llsgranskande funktioner eller f\u00f6r fria och oberoende public service-medier. Ist\u00e4llet \u00e4r det fr\u00e4mst med h\u00e4nsyn till risken f\u00f6r \u201dutl\u00e4ndsk p\u00e5verkan\u201d som tunga akt\u00f6rer g\u00e5r fram med f\u00f6rslag p\u00e5 ny reglering (detta trots att den tidigare n\u00e4mnda studien fr\u00e5n Oxford Internet Institute visade att endast 0,2 av de falska nyheter som spreds i den svenska valkampanjen kom fr\u00e5n utl\u00e4ndska \u2013 f\u00f6retr\u00e4desvis ryska \u2013 servrar).\u00a0<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r finns all anledning f\u00f6r medieforskare att f\u00f6lja utvecklingen. Om det \u00e4r s\u00e5 att vi anar framv\u00e4xten av ett nytt \u201dparadigm\u201d i den europeiska medieregleringen blir det av central betydelse att n\u00e4rmare analysera och studera dess konturer och konsekvenser. Den uppenbara risken \u00e4r att regleringen bara kastar bensin p\u00e5 brasan genom att ta till auktorit\u00e4ra maktmedel \u2013 som exempelvis f\u00f6rhandscensur \u2013 ist\u00e4llet f\u00f6r att forma ett medieparadigm som adresserar alla de \u201dmisslyckanden\u201d och brister som Freedman identifierat. Det \u00e5ligger ocks\u00e5 oss som medieforskare att inte bara utv\u00e4rdera de f\u00f6rslag som presenteras utan ocks\u00e5 att sj\u00e4lva presentera normativa modeller f\u00f6r hur en modern, socialt ansvarstagande mediereglering kan utformas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Fredrik Stiernstedt, S\u00f6dert\u00f6rn H\u00f6gskola S\u00e5 \u00e4r valet \u00f6ver och \u00e4ven om den etablerade svenska offentligheten drar en l\u00e4ttnadens suck \u00f6ver Sverigedemokraternas relativt blygsamma \u00f6kning \u2013 j\u00e4mf\u00f6rt med vissa av de mest entusiastiska f\u00f6rhandsprognoserna \u2013 st\u00e5r det klart att h\u00f6gerpopulismen … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false},"categories":[19,1],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1881"}],"collection":[{"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1881"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1881\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1883,"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1881\/revisions\/1883"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1881"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1881"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/arkiv.mediekom.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1881"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}