Många av dagens samhällsproblem är direkt eller indirekt kopplade till naturen och hur vi hanterat – och fortfarande hanterar – denna. De gigantiska problemen med naturmiljön i form av klimatförändring, försurning och plastifiering av världshaven, utarmning av den biologiska mångfalden etc. leder till lika stora sociala problem i form av flyktingströmmar, fattigdom och försämrad folkhälsa, för att bara nämna några få. Det finns förstås många orsaker till att vi hamnat där vi nu befinner oss, men i grunden ligger ett dualistiskt tänkande där vi betraktar oss själva som separerade från naturen. För om vi upplöste natur-kultur-dikotomin och på djupet – och nu menar jag på djupet – såg oss själva som del av naturen (eller naturen som del av samhället för den delen), skulle vi väl omedelbart sluta upp med att äventyra jordens livsuppehållande system av vilka vi alla är beroende? För vad spelar det för roll om ekonomin går framåt, när dessa system går under?

Continue reading →